UR MÖJLIGA KONSERVERINGSMETODER FÖR ”ERIK NORDEVALL”
Först av allt skall vrakets skrovträ analyseras med avseende på svavelfören-ingar, detta påpekas även i MoSS-projektet.
Skulle det visa sig att svavelförekomsten är ringa (som i fallet ”Bremen Cog” dvs svavelhalter i ytträet mindre än 0,2 vikt %) blir bedömningen av skrovets järninnehåll dvs bultar, spikar och övriga svårdemonterade järndetaljer enklare än om svavelinnehållet hade varit högt.
Under alla omständigheter skall omedelbart efter bärgningen fartyget och lösa träföremål vattensprejas och järn-metallföremål demonteras-avlägsnas och vattenförvaras tills konserveringen påbörjas.
Hittills verkar det som om konserveringen av ”Bremen Cogen” ligger närmast till som en grundkonservering av E.N. träskrov (och löst trämaterial).
Det vill säga en två stegs konservering med PEG-200 följd av PEG-3000.
Innan man påbörjar en liknande sprejbehandling (eller i tank) av E.N. skall man undersöka flera träprover från skrovet med avseende på ”vattendränkt trä” i % vatten enligt:
Klass I : över 400 % vatten
” II : 185--400 -”-
” III : < än 185 -”-
Klasserna I – III är ett mått på träets förmåga att ta upp vatten, och dessutom ett mått på träets täthet (porös cellstruktur).
Till Bremen Cogen som upptäcktes den 9 oktober 1962 vid muddring för en ny docka i Bremen. Historiker bdömde vraket till en ”Hanseatic Cog”. Att lyfta hela skeppet var inte möjligt, bara en beröring gjorde att järnspikar och trädymlingar föll ur, skeppstimret hölls ej tillsammans längre.
Allt trämateriel uppmättes och numrerades samt förvarades i en vattenfylld tank i ett förrådshus i Bremen docklands.
Två år senare i 1965 söktes reda på ytterligare delar av Cogen. Sökområdets area var ca 1400 kvmeter och fem meter djupt i slam och sand.
Rekonstruktionen av Bremen Cog tog sju år, man lade ut delarna likt ett pussel i museets ”Cog-hall”.
En flodpråm hade transporterat 45 ton av Cog-timmer nedför floden Weser till ett nybyggt Deutsches Schiffarhtsmuseum in bremerhaven.
Åtskilliga gräsmattesprinklers höll timret vått för att förhindra torkning och krympning. Sprejmunstycken längs innertaket fyllde hallen med dimma.
Det vattendränkta timret var mycket tungt, bara mobila och lättmanövrerade kranar kunde hjälpa skeppsbyggarna att hantera timret och passa in det i den ”växande Cogen”.
Arbetet på lejdare och ställningar var svårt. Arbetarna fick utstå kraftig kyla med reumatism som följd enär fuktigheten i hallen var ca 97%.
Vissa timmerdelar tog lång tid med inspektion och provbyggen för att finna rätt plats iskrovet, men skillnadenmellan den återuppbyggda Cogen och orginalet från år 1380 rörde sig bara om millimetrar
Bremer Cogen var en extraordinär stor arkeologisk upptäckt av vattendränkt trä. Alltid när arkeologer gräver ut träföremål från kärr-mossar, sjöar och floder har man lärt sig att det våta träet, krymper, vrider sig och spricker, även om det är bra bevarat-konserverat och inte visar något förfall.
I Cog-projektet visas två tillverkade modellbåtar av arkeologiskt vattendränkt trä där den ena har torkat utan konservering och den andra efter impregner-ing med PEG (polyetylenglykol) skillnaden mellan båtmodellerna är väsentlig,den PEG-behandlade är praktiskt taget intakt medan den obehandlade visar ett klart förfall med krympning och sprickor.
För Cogen har tagits fram en ny konserveringsmetod bestående i två behandlingar: först behandlas Cogen i ett bad med PEG-200 och sedan i ett bad med PEG-3000 (under badbehandlingarna sprejas även skrovets överdelar med respektive PEG-lösningar).
Tanken för badbehandlingarna uppbyggd runt skrovet rymmer 800 000 liter konserveringsvätska, tanken består av 110 ton stål därav 37 ton rostfritt stål.
Tanken är upptill försedd med 11,5 cm tjocka glasfönster vilka ger museibe-sökare möjlighet att studera konserveringen. Jämfört med E.N. är Cogarna relativt flatbottnade vilket underlättar behandling i tank.
Vintern 1995/1996, kom 13 tankbilar varje innehållande 20 ton av 100 gr C varm, smält PEG 3000 från tillverkaren (långt från Bavaria) till Deutsches Sciffarhtsmuseum i mynningen av Weser. I museet tillsattes vatten, så att det andra badets lösning blev 60%.
I 1999 hade konserveringen nått slutet efter 19 år. Cogen liknade nu ett skepp i arktik, överhöljd av vit PEG. Efter det andra badet är bottenplankorna farligt hala att gå på.
Stålarbetare från Motorenwerke Bremerhaven kapade konserveringstanken i transport –och hanterbara bitar. Inga ståldelar eller smält stål droppat från plasmabrännaren tilläts falla ner på det värdefulla träet.
För att avlägsna PEG-överskottet användes handverktyg, spatlar, knivar, stämjärn och varmluftspistoler.
Skeppets stödsystem förbättrades med nya stålwire och stänger.
Bremen Cog är ett stort och nära komplett bevarat skepp från medeltid.
Hon är 23,27 m lång, 7,62 m bred och 7,2 m hög till toppen av ankarspelet (capstan) på kastelldäcket. Hon rymmer 160 kubikmeter ( motsvarande drygt 80 ton last). Uppgifter baserade på en replik av Cogen: mastlängd (höjd) 24 meter, segel ca 190 kvadratmeter, djup med last 2,25 meter och besättning 15 man.
Sedan Cogen blivit rekonstruerad och vetenskapligt dokumenterad har arkeologer genom att identifiera tidigare Cogar från cirka tjugo fragmentera-de skeppsfynd konstaterat att Bremer Cogen är den mest kompletta och den enda cog som kan beskådas i ett museum.
Elektronmikroskopiska (SEM) undersökningar av cellstrukturen i Cogens ekträ efter PEG-behandlingarna visar att alla celltyper är väl fyllda med PEG-3000.
Icke förstörd vävnad som är ogenomtränglig för PEG-3000 har bara impreg- nerats med PEG-200, SEM-undersökning konfirmerar tidigare fluorescence-mikroskopundersökning att cellväggarna absorberat PEG-200.
SAMMANFATTNING AV PROJEKT
”Konserveringsprojektet för Bremen Cog från 1380 tog 38 år från bärgning till presentation av skeppet för publik i Deutsches Schiffarhtsmuseum år 2000. Skeppet var bärgat från floden Weser i ca 2000 bitar och förvarades i vattentank. Ett nytt museum byggdes och Cogen återuppbyggdes av det vattendränkta träet. Skeppet rekonstruerades med största viktdelen hängan- de i ett stålwiresystem (stänger) i hallens innertak. Sedan byggdes en konser- veringstank runt skrovet och en ny två-stegs PEG-behandling utvecklad spec-iellt för Cogen, i två på varandra följande bad med PEG-200 och PEG-3000 stabiliserades mindre förstört och mycket förstört trä att motverka krympning, sprickor och vridning. Efter rengöring uppvisade träet en mörkbrun färg, torr och naturlig. Detta extraordinära projekt får anses vara en succe´.”
Åter till ”Hur förfara med Erik Nordevall efter en bärgning” ?
1. Vrakets skrovträ undersökes med avseende på svavelföreningar, mängden dito avgör det fortsatta förfarandet: ringa förekomst mindre än 0,2 vikt % inga särskilda åtgärder, hög förekomst åtgärder beträffan- de järnförekomsten i skrovet.
2. Omedelbart efter bärgningen skall skrovet och löst trämaterial vattenbegjut- as. Järn-och metallföremål demonteras och vattenförvaras tills konservering- en påbörjas. De båda balansångmaskinernas, ångpanans, övriga järnföremål ( ankarspel, roderdetaljer, signalkanoner, ankare mm) demontering måste ske på ett mycket försiktigt sätt, speciellt gjutjärnsdelarna så att man på ett tidigt stadie kan konstatera att dessa är intakta, dvs utan tecken på ”grafitisering” som kan leda till gjutjärnets sönderfall. Övrigt valsat och smitt järnmaterial befrias från ”rostkruster” redan vid vattenförvaringen.
Slutlig konservering, metod bestämmes senare.
3. Träprover (kärnborrprover) tas ut ur skrovet på flera utvalda ställen i ek-och furu-granplank i bordläggning, däck och spant.
Proverna undersökes med avseende på ”vattendränkt trä” och klassas I-III, erhållen klass bidrar till beslutet vilken PEG-metod som skall användas.
Med en säker klass III i allt trämaterial kanske endast PEG-200 behöver användas.
De undersökningar av trämaterialen som utfördes och redovisades i Chalm-ersrapporten x3:1289 visar att trämaterialen har ett yttre murket skikt i skrovet ca 5-6 mm tjockt och i däcket någon mm. Enligt Lantbruksuniversitet- et i Uppsalas undersökningar är ytskiktet starkt svampinfekterat, rötsvampar och softrot. Efter att skrovet legat så många år i vattnet bedömmer man att träet är bakterieangripet. Däremot är träet under ytskiktet mycket hårt och synes vara relativt opåverkat.
För att förhindra träets nedbrytning av svampar och bakterier skall konserveringsvätskan tillsättas borax-borsyra.
Huruvida ett ”Kelat”- EDMA skall tilsättas vid konserveringen avgörs om träprover visar höga svavel-järnföreningar.
PEG tränger in i trä långsammare än borax-borsyra.
PEG-200 penetrerar trästrukturen effektivt.
Om PEG-3000 avändes som i ”tvåstegsmetoden” penetreras i ytlagren.
Antiskummedel skall användas.
INTRESSEUPPLYSNING OM VASA:
Vasa de första åren (1962-1971) med PEG-1500 (n=34) i vattenlösning i expo- nerad yta av skrovet följt efter 1971 med PEG-600 för att öka inträngningen, 7:3 borax-borsyraaa blandning 1-4 % tillsattes PEG-lösningen
I Vasas skeppshall är RH (relativ fuktighet) ca 60 %, temperatur ca 20 gr C och ljus < 50 lux.
Vasas trä har gradvis torkat speciellt sedan sprejbehandlingen avbröts 1979.
Fuktvärdet (vattenvikt / torrfibervikt) har sjunkit från 150 % mätt i däckplankor efter bärgning till ca 12 % 1992. Beräknat att ca 580 ton vatten har avlägsnats från skeppsskrovet (1990). Dimensions-stabiliseringseffekten av PEG i träet har begränsats till en total krympning av ca 6 % för plankor och för grovt timmer ca 8 % i slutet 1992.
Låg molekylvikt på PEG har större dimensionsstabiliserande effekt.
Fortsättning Erik Nordevall konservering:
Konserveringsmetod beslutas när de preliminära undersökningarna utförts dvs svar erhållits på om skrovmaterialet innehåller järn-svavelföreningar eller om träet är fritt från dessa och dessutom visar god täthet exvis håller klass III.
Det är att förmoda att E.N. :s trämaterial är fritt från skadliga järn-svavelfören- ingar och har bra täthet och att då den enklaste formen av konservering kan användas exvis den som använts vid Bremer Cogens konservering.
Under hela perioden från bärgning – utgrävning (demontering av balansång- maskiner och övriga metallföremål) fram till konserveringen måste skrovet vattenbegjutas och lösa träföremål vattenförvaras (exvis i tank) för att undvika för snabb torkning med oönskade krympningar och sprickbildningar som följd.
Bremen Cogen är 23,27 m lång, 7,62 m bred och 7,02 m hög till toppen av capstan på kastelldäcket, volym 160 kubikmeter.
Jämfört med E.N.:s 25,13 m lång, 6,5 m bred, höjd ca 4,5 m, deplacement 150 ton, så finner man att de båda fartygens storlek är ungefär lika.
Cogen är mer flatbottnad än E.N. vilket kan inverka menligt om E.N. skall tankkonserveras.
Att tankkonservera är givetvis en fördel frmaför att helt sprinkla skrovet (exvis PEG-200) för det första måste ju avdunstningsförlusterna bli lägre och för det andra konserveringen bli effektivare. Denna typ av konservering måste även vara bättre ur miljösynpunkt speciellt när den skall ske inomhus.
Även tiden för konserveringen kanske förkortas vid tankkonservering.
En tankkonservering av E.N. är givetvis möjlig att utföra, en tank för denna torde motsvara den för Cogen med en rymd av ca 1000 kubikmeter.
Konservering i tank ger som framgår av erfarenheterna från Cogen stora möj- ligheter att publikt följa konserveringsförloppet.
Erik Nordevalls väl bevarade skrov kräver en genomtänkt konservering för att kunna museeiförvaras för all framtid, en sådan behandling kostar en del pengar antingen man sprinklar – eller tankbehandlar skrovet (löst trä tank-konserveras). Tankbehandlingen blir väl dyrast eftersom en tank måste byggas upp runt skrovet (kostnaden måste ställas mot vad en komplett sprinkleranläggning kostar). Efter slutförd behandling kan givetvis tanken demonteras och plåtmaterialen återanvändas.
Föreslås att E.N. tankkonserveras med PEG-200, om ett andra bad med PEG-3000 skall användas får avgöras när resultatet av den första bahandlingen erhållits. Borax och borsyra tillsättes baden att förhindra svampar och bakterier etc.
För att få konserveringen så effektiv som möjligt bör nog vissa delar av skrovets däck mm demonteras.
Tillverkning av tank kanske kan utföras av någon containerfirma el liknande.
För att nedbringa volymen för konserveringsmedlen är det nödvändigt att tanken formas så nära skrovlinjerna som möjligt.
Konserveringsmedlet PEG-200 tillhanadhålles av exvis Kemiverken Swed Handling, nu pris enl tel med ”Staffan” på Norrköpingsavd, lagervara PEG-200
ca 20 kr/kg (sjunker vid stora volymer), PEG_3000 anskaffas ca 40 kr/kg. (sjunker vid stora volymer).
Hur stora volymer av konserveringsmedlen som åtgår är svårt att avgöra men torde det röra sig om för PEG-200 ca 200-300 ton, kostnad ca 3-5 milj.kr.
Bremer Cogens konservering tog i tid totalt 19 år, påbörjades 1982 med PEG-200, efter 13 år, 1995-96 konservering med PEG-3000, efter 4 år 1999 avsluta- des konserveringen och började torkperioden. Cogen presenterades för publik år 2000.
Det är att antaga att tiderna i stort även kan gälla för Erik Nordevall.
Skulle det visa sig att E.N. innehåller för träet skadliga förekomster av exvis sulfider får vi tänka om vad gäller konserveringen och mera närma oss den som användes för ”Mary Rose” ett engelskt projekt likt Vasa.
Rapporten är ingen slutrapport utan dyker det upp nya intressanta konserver-ingsförslag eller nya synpunkter på ”gamla” förslag så återkommer vi.
December 2007 Y. Boström sekr.
